1755-1828 Gilbert Stuart was born in North Kingston, R.I., on Dec. 3, 1755. At the age of 13 or 14 he studied art with the Scottish painter Cosmo Alexander in Newport. With Alexander he made a tour of the South and a journey to Edinburgh, where Alexander died in 1772. For about a year Stuart remained, poverty-stricken, in Scotland, but finally, working as a sailor, he managed to get back to America. There he executed a few portraits in a hard limner fashion. With the Revolutionary War threatening, his family, who had Tory sympathies, fled to Nova Scotia, and Stuart sailed for London, where he remained from 1775 to 1787. For the first 4 or 5 years, Stuart served as the first assistant of American expatriate painter Benjamin West, who had rescued him from poverty. From the first, Stuart showed an interest only in portraiture and had no desire to go into the branch of history painting West practiced. After his apprenticeship, Stuart became London's leading portrait painter, next to Joshua Reynolds and Thomas Gainsborough, whose style he emulated, as in a rare full-length portrait of William Grant of Congalton as The Skater (ca. 1782). For a while Stuart lived in splendor, but being a bad businessman and a profligate spender, he was in constant debt. He lived in Ireland from 1787 to 1792 and then returned to America to make a fortune,  Related Paintings of Gilbert Stuart :. | George Washington | PeterGansevoortByStuart | John Adams | The Skater, | WashingtonAtDorchesterHeightsByStuart |
Related Artists:
After Francisco de Goya
Francisco Jose de Goya y Lucientes (30 March 1746 - 16 April 1828) was a Spanish romantic painter and printmaker regarded both as the last of the Old Masters and the first of the moderns. Goya was a court painter to the Spanish Crown, and through his works was both a commentator on and chronicler of his era. The subversive and imaginative element in his art, as well as his bold handling of paint, provided a model for the work of later generations of artists, notably Manet, Picasso and Francis Bacon.
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Carl Gustav Carus
German Romantic Painter, 1789-1869 German painter and draughtsman. As well as being an artist, he achieved considerable success as a doctor, a naturalist, a scientist and a psychologist. As an artist, he was concerned almost exclusively with landscape painting, although he never practised it professionally. While still at school in Leipzig, he had drawing lessons from Julius Diez; he subsequently studied under Johann Veit Schnorr von Carolsfeld (1764-1841) at the Oeser drawing academy. From 1813 he taught himself oil painting, copying after the Dresden landscape painter Johann Christian Klengel, whom he visited in his studio. In 1811 after six years at university he graduated as a doctor of medicine and a doctor of philosophy.